Festen

Två dagar kvar.  mamma och pappa försökter låtsas som att jag mår bra. Som att det inte är något märkvärdigt alls att 30 pers ska komma hit. De kommer som tur är vara i en annan byggnad. Jag är inte nervös längre för jag har redan bestämt mig för att jag kommer vara på mitt rum och sova bort hela kvällen. Jag tänker inte vara med. Det är bara för riskabelt.  Jag skiter i vad folk kanske tror om mig. Jag har till och med sagt det till mamma men hon förstår inte att jag menar allvar. Hon ger mig sysslor jag ska göra och försöker peppa mig till att vara med en liten stund i alla fall. Men jag klarar inte av det. Det blir för stressigt och triggande, jag har bestämt mig. Det är ett nej. Det är skönt att ha bestämt sig för då slipper jag gå och oroa mig. Ja jag vet det är ett undvikande beteende och det kan man inte göra hela livet. Men jag har försökt utsätta mig och delta i diverse sociala festligheter och det slutar på samma sätt i brutal ångest. Jag vet hur det slutar och jag kommer inte kunna ta mig igenom det på egen hand..  Godnatt
Allmänt | |
#1 - - NORRSKEN EMMA:

fin blogg =)

Svar: Tack =)
None None

Upp