Schizoaffektiv

Detta är min sjukdom. Eller vad min läkare säger är hennes arbetsdiagnos. Jag väntar på att få träffa en psykolog för utredning. Men förmodligen är det denna diagnos som kommer ställas med antingen bipolär eller depressiv typ. Eller kanske som det var tidigare Bipolär typ 2 med pskyotiska symtom. Lite oklart vad skillnaden är mellan dessa diagnoser? Jag har läst att de skiljer sig en aning från varandra. Som jag förstår det så kan en person som har schizoaffektiv uppleva psykotiska symtom trotts att personen inte är i ett depressivt eller maniskt skov. Bipolära upplever psykotiska symtom endast i skoven. Men min läkare säger att det är samma sak, det är ingen skillnad på diagnoserna. Personligen tycker jag Schizoaffektiv låter bättre,hehe.
 
Schizoaffektiv är en blandning av Schizofreni och Bipolär sjkdom men det är en egen sjukdom. Jag hade inte en susning att denna diagnosen fanns föränn knappt ett halvår sedan då jag började göra research på egen hand. Jag kände till Bipolär och Schizofreni såklart men kände inte till att det fanns ett spektrum mellan dessa sjukdomar. Det kändes som jag googlade igenom allt på internet för att lära mig. Youtube har varit till stor hjälp, där finns många människor som delar med sig av sina erfarenheter och berättar om sina sjukdomar.
 
Den första "arbetsdiagnosen" jag fick var Bipolär typ 2. Jag minns att jag genomgick en kris när jag fick höra detta. Jag totalförnekade att jag var sjuk. Det är inte jag. Trotts att mitt mående genom tiderna följde ett tydligt mönster av hypomana episoder och flera djupa depressioner. 
Efter jag accepterat sjukdomen kom ett annat problem upp. Jag blev dyster och tänkte bara på att jag var sjuk. Jag fick tillslut lära mig att sjukdomen inte identifiera mig. Jag är fortfarande Johanna. Jag blev först väldigt förvirrad av detta resonemang. Men sjukdomen är ingenting jag är utan det är någonting jag har.
Idag försökter jag att bli vän med tanken av att vara sjuk och inte skämmas över den. Jag har bara berättat för min syster om diagnosen än så länge. Jag vet att jag borde försöka berätta för mina närmaste vänner och min föräldrar. Men jag är så rädd att dom ska tycka jag är konstig, bli chockade eller må dåligt. Jag tänker så, jag vill inte att andra ska oroa sig och må dåligt pågrund av mig... Samtidigt skulle det kännas bättre om de visste. Då skulle de slippa undra varför jag beteer mig så konstigt då och då. Jag ska berätta. Såsmåningom.
Allmänt | |
Upp