Sjukdom

 
Senaste halvåret har inprincip handlat om att noja över min psykiska sjukdom. Så mycket energi har gått åt att reda ut hur mina bergochdalbanor har sett ut. Det är utmattande och är psykiskt jobbigt. Egentligen tror jag att man ska göra detta tillsammans med en psykolog men dels är det så fasligt lång väntetid på att får en (och sen går det av bara farten när man är i ett självanalys mode.hehe). Jag väntar ju fortfarande och det har snart gått ett halvår. Men det är nog också bra att gå igenom alla hemskheter själv och avdramatisera minnena. Annars blir det närmast omöjligt att berätta om. Jag tycker redan jag kommit lång väg med detta. Jag kan själv läsa igenom episoderna utan att skämmas alltför mycket. Sen är det en helt annan grej att berätta för en okänd människa om detta. Det känns läskigt. 
 
 
 
 
Allmänt | |
Upp