Läkaren

Igen, ett jobbigt samtal med ny läkare som jag inte kommer att träffa igen. Så mycket onödig ångest jag hade under och efter. Jag vet att mitt humör svängde. Den första kvarten fick jag anstränga mig för att inte gråta när jag behövde prata om jobbiga saker. Men mitt humör blev glatt mot slutet då jag fick minnas mina hypomana episoder och nervösiteten lagt sig. Koncentrationen var det sådär med, försvinner bort i tankarna någon annanstans. Fastnar med blicken och är allmänt disträ.
 
Jag var så ärlig jag kunde och svarade på alla frågor. Han var mycket intresserad av de röster jag hört. Ville veta om kvinnan som kommenterar min hållning och hur dålig jag var. Hon är något äldre än jag, påminner om en lärare jag hade som ung. Jag hör henne inte längre. Inte heller den förvrängda rösten som talade om för mig att ta mitt liv. Eller de som skriker när jag ska till att somna. Inga röster finns kvar i huvudet som tur är.
 
Det känns tråkigt. Jag vill ha en och samma läkare, inte behöva byta hela tiden. Nu är detta tredje läkaren som jag träffar- det är drygt att behöva dra samma historia om och om igen.
 
Diagnos, Text | | Kommentera |
Upp