It was such an easy crush, But it's over and it always will be

 
oldies
Musik | | Kommentera |

Fyra veckor

Större delen av min tid mår jag bra. Jag känner en lättnad i kroppen och har energi till att göra saker under dagen. Jag har till och med idéer och planerar saker jag vill hinna med under dagarna. Jag kliver upp ur sängen på morgonen när jag känner mig utvilad utan problem, äter medicinen, äter en nyttig frukost och vilar lite på maten innan jag börjar dagens aktivitet. Jag går en promenad upp till stallet, njuter av den friska luften och lugnet som från djuren.  Jag känner mig kreativ och målar med glädje. Jag tar en joggingrunda och utmanar mig själv till att orka lite mera för varje gång. Jag lyssnar på musik och försvinner bort för en stund. Jag åker ner till stan och tränar ett yogapass. Stegen känns lätta när jag går och hållningen bli automatiskt bättre.
 
All denna förbättring sker trotts att vi går mot mörkare tider. Jag brukar i regel bli deppigare mot hösten och vintern. Jag har därför bestämt att jag alltid bör ägna mig på någon form av fysisk aktivitet, men trotts det brukar det ändå kännas tungt att leva. Nu känns det lättare. Det har gått fyra veckor utan att jag känt mig deppig. Det är otroligt. Ångest har jag jovisst men den deppiga känslan i kroppen, gråten i bröstet och tankarna om att livet inte längre är värt att leva är borta. Min livsstil i kombination med medicinen fungerar bra.
 
Jag måste uppmärksamma detta. Det är ett så skört tillstånd, jag är rädd att det vilken dag som helst kan fallera. Jag hoppas att jag nu har hittat en grund att utgå från. Jag vill må bra när jag nu snart om några veckor ska börja prata med en psykolog. Det kommer röra upp mycket känslor och jag vill känna mig förberedd. Jag vill ha den fasta grunden att stå på. Jag vill må bra, känna trygghet och lugn. Hoppas det håller i sig.
Allmänt | | Kommentera |

Jobb

En dag till på jobbet. Det var längesedan jag var där nu. Det är som att tiden står stilla på boendet, rutinerna görs noga och punktlig. Det var trevliga människor på plats idag. Ingen som stressar. Jag behöll ett lugn och var glad. Tänker fortfarande att det pratas om mig men jag orkar inte bry mig om det. 
Många är förvånade att jag tar så korta pass. 5h tycker jag är bra, 3h passen som jag fick tidigare var också alldeles lagom - jag klarar inte mer för tillfället.
 
Ångesten finns alltid närvarande, men det var bara tre tillfällen jag fick lov att gå undan då jag kände att ångesten stegrade. Bilfärden till jobbet var nog värst. Jag vet, jag har nämnt det tidigare. Det blir värre och värre... Idag var det inte tankarna som trigga heller. Ångesten dök upp som från ingenstans. Djupandningen har svikit mig de senaste gångerna, jag har bara blivit mer orolig. Värst är det när jag kör snabbt eller står helt still och väntar på trafikljusen.  Nog om det. Nu ska jag mysa med katterna och baka pizza med mamma och pappa och se Stranger things.
Allmänt | | En kommentar |
Upp