Ett slags liv

Alla mina katter sover. Jag har ätit alldeles för mycket kakor. Lyssnar på gamla skivor av Lars Winnerbäck. Jag såg "Ett slags liv" med mamma för några dagar sedan. Den var bra. Jag blir uppmuntrad att vara mig själv. Att vara mitt egna udda jag och inte försöka passa in i normen. En norm där man både ska vara som alla andra men samtidigt ha något som skilljer dig från andra, men bara lagomt mycket.
Jag drogs tillbaka i minnet hur det var att gå i skolan som barn, den trista rutinen varje morgon. Vemodet. Att gå upp omänskligt tidigt på morgonen och äta mat trotts man inte är hungrig. Sedan gå till skolan för att bli rättad för alla fel man gör. Tvingas gå ut och ha rast trotts att vädret är skit. Uppmuntras att ta mer plats när man tycker det är bland det jobbigaste som finns. Tvingas stå inför klassen och läsa högt. Skolan har aldrig varit en trevlig plats för mig. Bara ett måste som man ska traggla sig igenom. Det slutar oftast med att jag får hoppa av. Jag förstår inte varför jag envisas med att försöka igen när jag vet att det alltid slutar i tårar. Den jälva normen...
 
Allmänt, Musik | | En kommentar |

Tvångssyndrom

Bilen är en plats där jag får uppleva ångest allt oftare. Det är en oroande utveckling. Snart kan jag nog inte köra bil alls. Jag får svårare att andas och en klaustrofobisk känsla när jag sitter i förarsätet. Jag blir yr och rädd att det ska svartna för ögonen på mig. Det är väldigt obehagligt speciellt när det är fler i bilen. Jag tappar kontrollen över tankarna. Jag får obehagliga bilder som visas i huvudet och skrämmer mig.  Tänk om jag skulle köra av vägen. Tänk om mötande bil bara bestämmer sig för att köra in i mig. Tänk om jag kör rakt in i den. Tänk om jag får för mig att köra på människan på övergångsstället. Såklart skulle jag inte göra det. Jag skulle aldrig göra något sådant. Jag är inte en ond människa. Trotts detta får jag dessa hemska tankarna.
 
För att bli av med ångesten försöker jag djupandas eller rabbla fraser i huvudet så jag kommer på andra tankar.
Hemma kommer bilderna upp i huvudet också. Men de är annorlunda. De handlar om självmord. Jag vill inte ta livet av mig. Jag vill leva. Trotts detta får jag upp bilder i huvudet på olika sätt jag skulle kunna ta mitt liv. Vill inte ha dom där. Jag fastnar vid mattan. Jag går runt runt runt på kanterna för att lugna ner mig medan jag har tankar som inte går att få tyst på. Jag går med höger fot på alla kanter och ett steg på kortsidan sen tre steg på långsidorna. Jag går och rabblar min fraser tills jag blir alldeles yr. Det lugnar mig och får tankarna att lugna ner sig. Jag börjar fundera på om detta är form av tvångshandling? 
 
OCD
 
"En tvångstanke är en påträngande tanke eller impuls som upplevs som skrämmande och obehaglig. Innehållet i tankarna handlar ofta om katastrofliknande situationer, till exempel att man själv ska skada någon man tycker om, eller att man själv eller en anhörig ska smittas av farliga bakterier." 
"En del tvångshandlingar är i det närmaste omöjliga att upptäcka för omgivningen, eftersom de bara försiggår inuti huvudet i form av exempelvis ett tyst rabblande av siffror eller fraser (så kallade mentala ritualer) http://www.psykologiguiden.se "
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Skogen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp