Medicin

Varför är det så att när jag börjar känna mig stabil och mår bra så vill börja trappa ner medicinen? De tankarna kommer alltid. Det är som att jag helt plötsligt bestämt att inte är sjuk eller bevisa för mig själv att jag kan klara mig utan. Det är ju delvis sant, jag har ju klarat mig tidigare, i perioder har jag ju varit frisk. En annan del är nyfiken på hur sjuk jag egentligen kan bli, som att det skulle vara spännande att se vad som händer. Jag tänker att nu när jag vet vad som kan hända så är jag beredd att tackla det. Jag vet det är troligtvis jättedumt. Jag tänker då främst på hur hallucinationerna och paranoian kan yttra sig. Depressionen är jag inte direkt glad i att få igen. Jag tänker också att det är ju faktiskt mitt sanna jag. Att jag inte är sjuk utan att världen runtom är det. Eller är dessa tankar också sjuka, hur vet jag när jag är helt frisk? Vad är min personlighet och vad är sjukt beteende? 
Nej Johanna du får inte sluta med medicinerna. Nu fungerar medicinerna utmärkt och balanserar mig perfekt, varför sabba det? Tänk vilken tur du har till skillnad från många andra som aldrig hittar rätt kombination och alltid får lida med biverkningar eller kraftiga humörsvängningar. Du har sån tur. Sabba inte detta nu.. Urs vilket rörigt inlägg. Nu blev jag bara ännu mer förvirrad. Jag vågar nog inte sluta med medicinen ändå. Punkt slut.
Allmänt | |
Upp