Katastrof

 
Katastrofer börjar laddas i mitt huvud. Katastrofer som aldrig har ägt rum men som ändå blir stora och besvärliga i mitt huvud. Och jag skäms. Jag skäms över saker som inte har inträffat, men de skulle kunnat. Jag måste vara förberedd annars kan det gå fel. Lyckligtvis har triggern bleknat i jämnförelse med katastroftankarna som tog över helt. Men det spårar ur och det är inte bra. Jag måste återfå kontrollen eller den mera avslappnade attityden jag tidigare haft. Återfå tankarna som säger "Äsch det var väl inget att grubbla över". Jag vet inte hur jag hittar dit igen. Är fångad i ett oreda av tankar. Jag borde sova nu. Jag sov så lite förra natten och jag borde kunna sova bra inatt. Men icke. Jag vet inte riktigt vad som kan få mig på bättre tankar.
 
Text | |
Upp