Läkartid

 
 
Jag har fått en läkartid nästa vecka. Det gick förvånansvärt fort. Då ska jag berätta om min ångest. Visst den var inte så illa men den börjar komma tillbaka nu. Speciellt nu när jag börjat ta för mig. Det kan jag inte göra. Det blir så fel då. Ångesten börjar smyga sig tillbaka. Det är jobbigt att sitta på bussen på morgonen. Får nästan panik av att vara bland så mycket folk. Det blir svårt att andas och jag blir yr. Börjar må illa och blir rädd att jag ska spy. Att sitta i aulan bland massor av människor gör att jag blir alldeles svimfärdig. Att prata inför klassen är helt enkelt inte möjligt. Jag är rädd för de utfykter vi ska ha, när vi ska resa i bilar. Då kommer det bli samtal och då går det inte att dra sig undan. Man sitter fast i sitt säte. Jag kommer nog fega ur och skippa dom dagarna. Oroar mig så för dom. Börjar skippa fikarasterna numera, tar en promenad istället för att behöva prata med folk. Jag äter fortfarande en massor av quetiapin för att lugna ner mig men det hjälper bara lite. Jag vill ha något mer. Något jag kan ta vid behov. 
Hoppas att läkaren är bra. Jag kommer få en ny för tydligen har min läkare slutat... Jättetråkigt, kände ju att han förstod mig. Det är inte lätt att hitta bra personer som man klickar med. 
 
Text | | Kommentera |

Skola


 
Nu när det har gått så bra och jag inte haft någon ångest har jag försökt tänja på mina gränser en aning. Typ som att uttrycka åsikter i en grupp eller helt enkelt berätta någonting inför flera personer. Det blir många sådana  tillfällen eftersom det är många fikaraster.  En på förmiddagen och sen på eftermiddagen. Det har inte gått så bra. När jag pratar med en person åt gången har jag inga stora problem.  Men inför fler personer så blir det alltid fel. Det jag säger blir alltid fel. Det finns så mycket att älta. Jag blir tyst istället. Då kan inget gå fel. Förutom när jag märker att vissa vill försöka få med mig i samtalet och söker ögonkontakt.  Då känner jag att jag borde säga någonting. Då blir jag stressad och nervös och kan ännu mindre hitta på något att säga. 
 
Text | | En kommentar |

Allt bra

 
 
 
Jag mår bra. Fortfarande. Jag äter och sover bra. Har sovit väldigt mycket de här senaste dagarna. Somnar runt 20.00 och sover till 7.00 på morgonen. Jag blir verkligen så trött av alla intryck med nya människor. Dessutom håller vi på med perspektivlära och det är verkligen hjärngympa.  Blir helt slut i huvudet efteråt. Men det är roligt. Riktigt roligt. Det känns verkligen som jag hittat rätt utbildning för mig.
Jag oroar mig inte överdrivet mycket. Tankarna håller sig i nuet och jag känner mig lugn trotts mycket samtal. Men jag har tagit på mig lite mycket jobb till helgen och jag har haft mycket inplanerat i veckan. Lite för mycket för att jag ska kunna hålla allt i huvudet. När det blir så mycket börjar jag tvångsmässigt kolla mina nycklar att de ligger i fickan som de ska, kollar att dörren är låst och att spisen är av gång på gång. Det försvinner nog bara jag får in en rutin.  
 
Text | | Kommentera |
Upp