Kärlek

 
Lyssnar på Tallest man on earth. Vill att livet ska vara så vackert som hans melodier. Har inte träffat den personen som kan göra livet så vackert för mig. Jag skriver sällan om kärlek här på bloggen. Det är för att jag nog lite tappat hoppet om det. Jag är så rädd för människor, att komma så nära någon igen. Att möjligtvis bli sårad eller såra någon. En konstant oro och ovisshet tills det blir säkert att man är ett par. Det är nog den tiden alldeles innan man blir ett par jag inte gillar. Att lära känna någon och dela med sig av sig själv. Visst en gång i tiden tyckte jag att det var självaste tjusningen i att bli kär. Men nu känns det tråkigt nog bara jobbigt. Sen att vara ett par är också jobbig på det viset att man ska då vara på ett visst sätt. Alltså man ska hålla handen, man ska kramas och man ska göra allt sådant bland folk. Jag tycker sådant är jobbigt. Att vara runt andra människor när man är ett par. Känner att jag inte kan vara mig själv. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är som att jag förväntas vara på ett visst sätt. Som att man ska bevisa för andra att man trivs ihop och blir uttittad. Jag vet inte, det är bara så jag känner. Men när man hittar rätt person kanske sådant kommer helt naturligt till en.
 
Musik, Text | |
Upp