Ekon

 
 
Sitter ute på balkongen. Väntar mest på att tiden ska gå. Löser Sudoku. Skissar. Kramar min katt. Lyssnar på musik. Funderar över framtiden. Tillägnar för mycket tid åt att grubbla över framtiden. Vad som ska hända och hur och när och varför. Ingen bra idé. Dåtiden hälsar på mig ibland men den försökter jag hålla den på avstånd. Inte fastna och älta. Den kan vara så brutal och hänsynslös. Jag behöver inte det i mitt liv längre. Måste lära mig att lägga saker och ting bakom mig och gå vidare. Blicken framåt. Rak i ryggen. Sträck på dig. Ibland minns jag tillbaka på rösten jag hade- hon som sa åt mig att jag skulle sträcka på mig, vara rak i ryggen. Orden hon sa har fastnat och blivit till mantran i mitt huvud. Men det var inte bara min hållning hon kommenterade utan hon sa elaka saker också. Du är kass. Du borde skämmas. Så dålig du är. Dom sparas också. Som mantran i huvudet. Repeteras. Ekon från rösten har stannat kvar hos mig. 
 
Text | |
Upp