Torsdag

 
 
Dagen har varit lång men jag lyckades hålla mig lugn. Men jag märker att de flesta av mina kollegor har negativa associationer till henne - Hon som fått mig att må dåligt på jobbet. En del blir upprörda när hon kommer på tal. "Hon gör ingen nytta bara sprider stress omkring sig", "Jag blir så trött på henne" och "Jag försöker att inte bry mig hon får springa runt som hon vill". Andra beskriver att dom som jag blivit sårade och ledsna över hur hon beteer sig. Jag vet att det finns personer som kände som jag. Som gick hem och grät efter en arbetsdag med henne. Hon sprider negativitet och stress omkring sig. När hon hade gått hem för dagen och de andra kollegorna hade börjat så frågade dom direkt hur dagen har varit med henne. De tyckte verkligen synd om mig. Men dagen gick okej. Trotts att en var sjuk och vi var en person kort. Jag intalade mig själv att hålla lugnet och verkligen jobba på att inte ta åt mig av all stress. Det var en utmaning minst sagt.
 
Nu på kvällen kom mina föräldrar och hälsade på och det var väldigt trevligt. Jag ville aldrig att dom skulle gå så jag försökte komma på massa saker att prata om. Kände av lite ångest när det börja dra ihop sig för dom att gå. Vill inte vara ensam... (Lite konstig känsla) Jag har inte berättat om rösterna. Att de kom tillbaka. De blir väl bara oroliga om de får höra det. Jag har inte ens berättat för pappa att jag hört röster, bara för mamma men hon har säkert berättat för honom. Jag skulle vilja prata med dom om det och önskar att de inte ska vara ett så laddat ämne. 
 
Imorgon är jag ledig. En hel dag för mig själv. Kan inte riktigt koppla av. Vill ha någonting att göra. Gillar inte ensamheten så mycket som jag trodde jag skulle göra. En annan sak jag stressar upp mig över är en telefonförsäljare som ringer mig flera gånger varje dag och jag svarar inte. Jag tycker det är så jobbigt att prata med främlingar, speciellt om de ska sälja saker till mig. Men varje gång jag ser det telefonnumret så påminner jag mig själv om att jag någon dag måste svara för att bli av med samtalen. Och den tanken ger mig ångest. Dom ringer mig minst två gånger om dagen. Det är så jobbigt. Kan inte ta mig ur denna situation. Det låter säkert jättelöjligt men för mig är det på riktigt jobbigt. Kanske ska låta mina föräldrar svara och säga att jag inte är intresserad bara för att bli av med det. Jag vet inte. Dom kommer tycka jag är så löjlig. Vad jag borde göra är att svara och säga "Nej tack jag är inte intresserad". Usch... denna ångest.
 
Text | |
Upp