Trygghet

 
 
Ont i magen. Klump i halsen. Beslut som måste tas. Beslut om måste ändras. Ekon från förr stör mig. Bara låter allt hända mig. Jag har ingen plan. Inget mål jag strävar efter. Inget gott kan komma ur detta. Min katt tröstar mig. Sover intill mig hela natten. Spinner för fullt. Jag är inte i form. Långt ifrån. Låter allt förändra mig. Kan inte kämpa emot. Det får bara hända. Försöker hålla mig undan. Ingen ögonkontakt. Säger så lite som möjligt. Försöker hitta saker som kan distrahera mig. Lyssnar om och om igen på låtar som håller mig ovan ytan. Kliver över minor. Håller mig borta från konversationen. Tänker för mycket igen. Huvudet värker och händerna skakar. Jag söker mig hit när jag känner mig vilsen. Tar kontakt med mina innersta känslor och finner mig här i mitt sämsta personlighetsdrag. Till min bas. Till den del av mig jag känner bäst men om mår sämst. Saknar den inre tryggheten. Saknar den stabila bas jag behöver för att vila mig från intryck från den yttre världen. Behöver en lugn och trygg plats att återvända till när allt känns tungt och besvärligt. Jag har inget som kan fånga upp mig när jag faller. Skäms för mig själv. Kan inte stå för det jag tänker, tycker, känner, tror eller stå för den jag är. Faller offer för mina svagheter. Min inre svaghet gör mig bunden. Bunden till att leva för andras bekräftelse och att då behöva vara på ett visst sätt. Den inbillade kritiken från andra gör att jag blir så liten och sjunker ihop i en liten sorgligt hög. Måste hitta självkänslan och självförtroendet så jag kan bygga upp mig och min inre trygghet. Just nu har jag inte krafterna till det. Jag kan knappt visualisera hur det skulle se ut. 
 
Text | |
Upp