Alkohol

 
Nej jag får ju inte dricka alkohol egentligen. Min läkare var bestämd. Alkoholen tar bort effekten av läkemedlet. Jag sa bara att jag drack ett glas vin sådär någon gång i månaden när jag hälsar på mina föräldrar. Det är väl ingenting. Tror ni inte det står i journalen nu. 
 
Jag har aldrig varit en stordrickare egentligen. Det kan vara svårt att tro när man lever med Social Fobi. Det är väldigt vanligt att man självmedicinerar med alkohol då för att orka med sociala situationer. Visst har jag druckit en del i perioder men jag får sådan ångest dagen efter att det tillslut inte var värt det. Jag lärde mig det. Det fungerade inte längre. Det var lika bra att hålla sig borta från festligheter. Gick det inte att hantera med alkohol skulle det inte funka att gå överhuvudtaget. 
 
Kvällen har ändå varit bra. Jag har druckit några glas vin. Det har gått bra förutom att min mage mått dåligt. Nej alkohiolfritt och inderal är nog det som fungerar bäst för mig nu.
Jag har varit hemma hos mor och far. Vi har lite besök och det har gått helt okej. Men jag börjar bli riktigt trött nu. Ska ner och fira nyåret men sen går jag upp och lägger mig.
Hoppas ni mår bra. Gott nytt år. 
 
 
 
Text | | Kommentera |

2018 / 2019

 
 
Detta var mina mål 2018.

* Bli modig / Trygg i mig själv
* Lär dig vara social / Bli av med social ångest
* Berätta hemligheten
* Kom på vad du ska göra med ditt liv
* Jogga och ät hälsosamt
* Hitta en lägenhet
 
Jag tycker denna lista får leva vidare till nästa år.  Det är en bra lista. Jag kan bocka av två saker från den. Den ena är en stor grej. Jag har en egen lägenhet och klarar av att ta hand om den och mig själv. Jag tycker också att jag har motionerat mer än vanlig och äit bra mat. Visst har året bjudit på en del dippar men jag tar mig tillbaka till normaltillstånd på ett skonsamt sätt. 
 
2019 blir det år då jag kämpar med min sociala ångest. Det har jag bestämt mig för. Ångesten kanske inte försvinner helt men den ska iaf vara under kontroll.
 
Gott nytt år.
 
Text | | Kommentera |

Minne

 
 
Så blev det sådär svårt att sova igen. Jag har ett minne jag legat och ältat i timtal nu. Kanske hjälper det att skriva om det. Kanske ser jag då hur obetydligt det hela är. Eller på något vis avdramatiserar alltihop. Det var på högstadiet. Vi hade SO. Med en lärare jag inte tyckte om. Hon läste upp påståenden som vi skulle besvara, säga vad vi tyckte, inför hela klassen. Det var bara att räcka upp handen och säga vad man tyckte. Jag räckte aldrig upp handen. Det var något jag bara inte gjorde. Det var alldeles för jobbigt. Bara tanken att behöva göra det gjorde mig skakig, yr och svettig. Den här dagen var inte annorlunda från någon annan dag. Jag kunde inte räcka upp handen. Jag var livrädd för det. Att behöva berätta sin åsikt var bara för jobbigt. Jag minns att läraren säger "Alla ska räcka upp handen, jag håller koll på vilka som inte gör det." Det var bara jag som inte gjorde det. Mina klasskamrater som satt brevid tittade konstigt på mig och sa "Men det är ju bara att räcka upp handen". Jag satt där helt förstörd av ångest. Skämdes något oerhört. Sen vart det rast. Efter rasten gick jag hem. Jag skolkade. Inte tänkte jag sätta min fot i det klassrummet efter den förnedringen. Det kanske är ett dåligt exempel eftersom jag inte sa någonting egentligen. Men det är hela den sociala situationen som är jobbig. Det här minnet kan jag inte bli av med. Det likt många andra minnen hemsöker mig och lämnar mig alldeles trasig. Nej får se om jag lyckas sova nu... Jag behöver sova. Godnatt.
 
Text | | Kommentera |
Upp