Dagen

 
 
Fick ju ny medicin som jag inte vågat ta ännu. Jag väntar tills imorgon då det förmodlingen är genomgång, det är då ångesten är som värst med tunnelseende och yrsel. Om det är genomgång ska jag testa medicinen. Inderal var det. Det är en betablockerare som gör att hjärtrytmen lugnar ner sig och man blir lugn. 
 
Dagen har varit bättre. Tyckte jag fick ihop en rätt så bra målning ändå- till skillnad från igår då det bara blev mörker av alltihop. Annars mår jag bra. Det tuffar på. Kämpar med min ångest bara. Den dök upp idag igen på lunchen. Men jag tog mig förbi det väldigt smidigt så att säga. Tog några djupa andetag och tillslut försvann den otäcka känslan. Jag blev tilltalad, det var det som hände, och jag visste inte riktigt hur jag skulle svara. Det är otäckt tycker jag. Låter kanske fånigt. Sen var det snack om julbord också. En trevlig grej kan man tycka men för mig är det en alldeles förfärlig idé. Jag kommer inte kunna slappna av och prata och ha roligt som dom andra. Jag kommer sitta där tyst och le lite udda ibland. Med en förlamande ångest. Nej tack. 
 
I helgen har jag en social utmaning att tackla. Jag ska stöpa ljus med kusiner och vänner till min mor. Massor med människor kommer det att vara. Jag måste göra mitt yttersta för att verka normal. Varför tackar jag ja till såna jobbiga situationer...
 
Text | |
#1 - - Emilia Nilsson:

Vill bara skicka en stor, varm, kram till dig. Håll ut.

Svar: Tack detsamma :)
Liss

Upp