Blyg

Det här med att må dåligt när man är ung. Som jag har varit och blev deprimerad när jag var 14 år. Blyg var jag  sen jag var barn men som i tonåren blev ännu värre och utvecklades till Social ångest. När man är så ung börjar man ju lära sig själv lite hur det är att vara vuxen. Jag gjorde inget åt mitt dåliga mående eftersom jag tänkte att det här är att vara vuxen; man kommer må dåligt emellanåt- Det är såhär det kommer vara. Ingen vågade nog fråga hur jag egentligen mådde, det brydde sig kanske inte om det, de såg mig bara som en tyst och blyg tjej. Men sanningen är att jag var utmattad av att försöka ta mig igenom en skoldag och tyckte jag skämde ut mig konstant. Skammen och ångesten var det värsta. Att man inte klarade av att fungera som andra i samma ålder, att man inte hade energin och var delaktig i samtalen. När man bara kände av ångesten och ville bara gråta för att allt är så jobbigt. Men ändå tog jag aldrig hjälp. Jag var för blyg och för tyst för att göra någonting åt det.
Text | |
Upp