Obegripligt

Allt svajar. Det snurrar i huvudet och jag tappar kontakt för en stund, vet inte om kroppen kommer fortsätta andas. Jag blir rädd för känslan av att vad som helst kan hända, besluten har jag ingen kontroll över. Jag ger upp svävar runt i detta vakum och låter det föra mig närmare mörkret. En spiral neråt som gör mig yr och jag tappar all riktning. Jag ser bara tiden som tickar iväg. Kroppsdelarna som ger upp en efter en. Ligger på golvet i en hög och har ingen kraft. Tankarna är obegripliga, fragment från drömmar och minnen. Jag gråter okontrollerat förtvivlat och allt känns hopplöst. Men jag kommer tillbaka det gör jag alltid.
 
Allmänt | |
Upp