Ångest

 
 
 
Så var det dags igen. Ångesten kryper sig på. Jag var och hälsade på min fina vän på Psyk. Hon har bott där länge nu och trivs inte ett dugg. Det är lite jobbigt att hälsa på henne men samtidigt fint att få träffa henne. Hon är en så fin person. Synd bara att hon mår så dåligt. Det kan vara detta möte som fått mig lite ur balans. Jag påminns om hur jag själv har mått när det varit kritiskt läge. 
Samtidigt är jag nervös inför hösten. Nya människor och nya rutiner som sagt. Jag är mest nervös inför de första dagarna. Jag hoppas inte att det är några "lära känna lekar". Det är det värsta jag vet. Namnlekar eller berätta om sig själv inför hela gruppen. Men det är väl självklart att det ska göras. Jag kommer vara så nervös och ha så mycket ångest. Varför utsätter jag mig själv för sånna här jobbigheter? Fy. 
 
Text | |
Upp