Historia

 
 
Kan inte sova. Vänder och vrider på mig. Det viskas i mitt öra.
Det viskas " nej, sluta, dö". De kommer utifrån.
Kryper ihop i fosterställning. Vill inte längre.
Det känns som vägen tar slut här. Jag orkar inte kämpa.
Sen kommer dagarna då allt känns lättare. 
Då kreativiteten flödar och jag mår toppen.
Jag längtar till dessa dagar. Vet att de kommer tillbaka.
Men när det är som mörkast känns de alltför långt borta.
Det går runt runt sådär. Efter regn kommer alltid solsken.
Efter solsken kommer alltid regn.
Söker inspiration. Söker mening. Söker sammanhang.
Jo jag gråter ofta. Det kan inte hjälpas.
Depressionen överröstar mig och mitt försvar.
Ensam står jag där med en fot i dåtiden och en i framtiden.
Ostadig på fötterna men försöker ta steg framåt.
 
Text | |
Upp