Hypomani

 
Dagarna började bli längre och längre. Jag sov det minsta möjliga. Jag skulle ju lära mig franska på en månad - hade inte tid för sömn. Jag skulle flytta till Paris, det var tanken. Hittade en familj jag kunde bo och jobba hos. Det blev så spännande. Jag sporrades ännu mera. Plugga plugga plugga. Lånade böcker på biblioteket. Hade ju inte läst franska i skolan innan. Men jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt att lära sig franska. Mitt självförtroende var på topp. Vet inte hur jag tänkte... Franska är svårt att lära sig. Men det tyckte inte jag. Jag hade flyt. Tyckte det hela var roligt och utmanande. Jag blev väldigt annorlunda från vem jag egentligen var. Egentligen är jag en lugn och blyg person. Men min personlighet blev helt förändrad. Människor i min omgivning reagerade inte så värst mycket. De var nöjda och glada över att jag hittat något som egagerade mig så mycket. De var glada för min skull. Det bara pågick. Tillslut var jag framme. Satt vid middagsbordet hos en dysfunktionell fransk familj och tänkte "Vad fan har jag gjort"...
Text | |
Upp