Idag

 
 
Jag undviker en fest som skulle ske i kväll. Jag ska jobba imorgon så säger att jag inte kan på grund av det. Men sanningen är ju att jag börjar jobba på eftermiddagen och kan vara med på festen. Men jag ville verkligen inte. Ett ord: Ångest! Jag kommer få så mycket ångest där och skämma ut mig. Jag bara vet det. Jag är världens tråkigaste.
 
Nu börjar det verkligen dra ihop sig. Nästa vecka har jag och min katt flyttat. Det känns nervöst. Hoppas att allt går bra. Jag är så förväntansfull.
 
 
 
Text | | Kommentera |

Obekymrad

 

 

Känner mig fri. Drömmer drömmar att jag flyger och känner mig lätt som en fjäder. Det är skönt att det äntligen får bli lugnt i huvudet. Bruset har tystnat. Rösterna avlägsnas. Kliver lätt över problem och bekymmer, ingen ide att ägna för mycket tankeverksamhet till dom. Känslan i kroppen är påtaglig. Armar och ben är så lätta. Jag är smidig i kroppen och pigg i blicken. Vill stanna här nu. Det här är en bra plats. Jag har en fungerande rutin. Men jag vet att den lätt kan rubbas. Jag vet hur känslig jag är för förändringar, hur lätt min hjärna hittar på problem och besvärligheter. Det är skrattretande. Det måste jag stå emot. Jag måste vara stark. Jag måste göra saker som tar mig tillbaka till den lugna och stabila person jag kan vara.

Text | | Kommentera |

Tyst

 
 
Umgicks med vännerna ikväll. Vin och god mat. Är så avundsjuk. De är så öppna och orden kommer så lätt till dom. Allt är så lättsamt. Inget onödigt tänkande över vilka ord som ska väljas och hur dom ska säga det. De skrattar och är glada. Jag är så tyst. Så försiktigt i mitt språk. Så eftertänksam. Så grubblande. Jag säger saker men det är inte mycket. Jag är så tillbakadragen så det är smärtsamt. Varför ska det behöva vara såhär? Det är mina vänner. Förr kunde jag vara hur ledig som helst. Nu går det inte. Varför? Jag vill inte mera. Kan jag bara inte sluta bry mig om vad folk tycker och tänker om mig. Växer man aldrig ifrån det?
Text | | Kommentera |
Upp