Deppigt

 
 
Instängd här hemma. Brist på intresse och energi. Skapar inget. Är för trött. Armar och ben så tunga. Orkar knappt upp för trappan. Hamnar utslagen i sängen. Typiskt att det ska vara såhär när det är sommar ute. Och ja det blir deppigt här när jag skriver, bryr mig inte om det. Det är som det är. Det ska dokumenteras för framtiden. Det är därför jag har den här bloggen. 
2017 och 2018 är tunga år. 2018 lättare än 2017. 2018 ett år som jag letar lyckliga dagar och hittar en del. 2017 då jag inte hade någon kontroll över måendet och det körde mig rakt in i väggen. 2018 blir ändå bättre och bättre ska jag säga. Det finns stora chanser till att allting ska gå bra en dag, jag har hopp, bara jag inte utmanar mig själv för mycket för då inser jag hur jobbigt livet kan vara. Jag får inte heller hålla på och slarva med medicinen, det slutar aldrig bra...
Text | |
Upp