Högtid

 
 
Jag går vidare med livet. Men så fort minsta lilla utmaning kommer ger jag mig. Faller handlöst. Undviker. Tappar bort mig själv och spelar skådespel. Blir det stakars lilla ensamma och ångestfyllda barnet igen. Hemma kan jag slappna av och vara mig själv. Med katterna som sällskap känner jag mig inte ensam. Men snart kommer det gäster. Det blir midsommar och man ska vara lycklig på riktigt. Inte tillåta rösterna i huvudet få bestämma längre. Jag försöker vara så normal som möjligt så att hela min kropp börjar värka av all mental stress. Det tär på mig och jag vill bara sova. Sova bort tiden. Samtalen kommer sparas hos mig och analyseras och omvandlas till ren skär ångest. Jag vill inte. Jag vill helst bara jobba så att jag slipper denna högtid.
Text | |
Upp