Tyst

 
 
Umgicks med vännerna ikväll. Vin och god mat. Är så avundsjuk. De är så öppna och orden kommer så lätt till dom. Allt är så lättsamt. Inget onödigt tänkande över vilka ord som ska väljas och hur dom ska säga det. De skrattar och är glada. Jag är så tyst. Så försiktigt i mitt språk. Så eftertänksam. Så grubblande. Jag säger saker men det är inte mycket. Jag är så tillbakadragen så det är smärtsamt. Varför ska det behöva vara såhär? Det är mina vänner. Förr kunde jag vara hur ledig som helst. Nu går det inte. Varför? Jag vill inte mera. Kan jag bara inte sluta bry mig om vad folk tycker och tänker om mig. Växer man aldrig ifrån det?
Text | |
Upp