Minnen

Så många obearbetade minnen som stör mig om natten och om dagen. Som hårda slag rakt i magen. En förbjuden önskan dyker upp och vill ta över. Det är så mycket jag önskar kunde försvinna från mitt minne. Så mycket skam som pulserar runt i kroppen varje dag. Den förbjudna önskan letar sig närmare och i takt med att jag blir svagare blir den starkare. Den blir till ovännen jag inte kan mota bort. Förföljer mig, skrattar åt mig, vet att jag inte kommer klara av att stå emot. Jag håller hårt om mina fina minnen. Håller fast i min livhanke och i hoppet. Skriker och slår in i det sista. Är det så jag ska leva nu? Ge mig verktyg, ge mig vapen, ge mig styrka att hålla mig vaken. Det stora mörkret har lämnat mig som tur är. Utsikten ser bättre ut än förut men tankarna, minnena och skammen är med mig trotts allt. Jag har enegin att kämpa men det blir tröttsamt när ingenting händer. Jag kämpar och upprepar samma mönster igen och igen. 
Text | |
Upp