Ångesten

 

Osäker som jag var vågade jag inte göra någonting åt det. Det fick vara, det var bara att hitta ett levnadssätt som gjorde det hela uthärdligt. Tårarna fick gråtas i ensamhet. Ångesten fick bli osynlig för andra. Ingen märkte. Ingen frågade. Dom tänkte att hon är nog bara blyg och tyst. Såg upp till så många andra. Så avundsjuk på deras sätt att vara. Så lediga i sitt kroppsspråk och så bekymmerslösa. Jag ville vara som dom med det gick inte.

Min överlevnadsstrategi var oslagbar. Den gjorde det möjligt för mig att stanna i skolan och slutföra obligatoriska moment. Men det gällde att undvika så långt det går. Men när jag tänker tillbaka på den lilla flickan som skulle utstå all ångest får jag ont i bröstet, hon väntade på att det skulle gå över en dag. Trodde att det var något man växer ifrån. Men tillslut en dag insåg jag att det var en del i att vara vuxen. Ångesten skulle alltid finnas där, den var en del av mig. Den var jag. Ingenting som skulle försvinna. Men det fanns en gräns på hur långt eländet kunde gå. En dag var det nog. Inte mer. Hjälpen var jag skeptisk mot men det var den sista utvägen. Men det skulle ta lång tid. Det var mycket jag skulle utstå först. Lidandet var en del av mig. Följde mig hack i häl. Men äntligen skulle det kontrolleras. Försvinna är ett starkt ord. Det kommer det aldrig göra men jag kan hitta mig en ny överlevnadsstrategi, en sundare och bättre. Livet blir ljusare och lättare.

 

Text | | Kommentera |

Humörsväng

 
Har svårt att sova. Känner att humöret vänt en aning. Blev plöttsligt väldigt kreativ. Har skrivit en massor av texter, ritat och läst en massa gamla blogginlägg. Påmint mig själv om hur dåligt det var att sluta med medicinen. Jag hittade en bra lista jag skrivit tidigare i november.
 
- Tankarna rusar
- Skämmiga minnen kommer tillbaka
- Mardrömmar
- Vaknar många gånger i sömnen
- Dödstankar och självmordstankar
- Blir irriterad
- Sitter som förstenad 
- Blir deppig helt enkelt
 
Jag äter medicinen nu igen. Den dos min läkare rekomenderat.
Text | | Kommentera |

fjbw5ht4h4

 
 
 
94uu9043t93jv940tu 839uv3j0h093uyvjh30y9yj093yjvhjy930jwvyjv03949y  94u034wy902qy0 940uy 9204yu v24y09q2u294qu6 0094u024u64uv 9u0q036u+224 02 4+4+69 +i34iygofpj9tgje gjg9jwg5jj5gojgjggkfdkkvl vfnfkdijt4ti24 t4n4o656005909343434t remkotktpleplsëse¨åaåëteåte tlödfgldfmgoer oe9494tj4ojyo4joye mmoeyeptjyopetjjhjt ghmepothjeth htpoejhosehsehmölemthpoht ehoettemhetmhlös lehoethjos5jjh953w op5jh5k ho5hp5j5mhth ehsoph5joj922n24knth khtehoep????!?!??!?!!1 Lite så känns det just nu.. Skäms över hela min existens.
 
Musik | | Kommentera |
Upp