Dyster

 
 
Vill bara gömma mig. Orkar inte resa mig. Ligger kvar och krigar mot tankarna. Sväljer några piller och hoppas att det ska hjälpa. Så ynklig och så svag. Flätar fingrarna i mitt långa toviga hår. Minns hur nära botten det var då. Nu är jag påväg. Sakta och säkert i fel riktning. Jag har inga krafter att streta med. Faller handlöst vid minsta ansträngning. Jag vill bara bli lämnad ensam med mina tankar. Min nya diciplinerade liv med skärpning av matintag och träning får vänta. Men imorgon är en annan dag. En Måndag. Det är skola och jag ska försöka tvinga mig iväg... Det kan gå bra. Bara jag har musik i öronen och slipper interagera med människor. Vi får se hur mörkt det känns imorgon, om jag kommer upp överhuvudtaget. Om det bara blir tårar av det hela stannar jag självfallet hemma.  
Nu låter jag musiken tanka upp mig till en medgörlig människa. Måste ut på en promenad, tänker att det vore bra för mig. Jag vet precis vad jag borde göra men det tar emot. Som sagt. Måste ringa pappa också, det är fars dag. Måste klistra på ett leende och säga att allt är bra. Dagen är full av utmaningar
 
Text | |
Upp