Rädslor

 
 
Jag målar och målar. Det går undan när jag jobbar. Vill på nästa projekt med en gång.  Mitt huvud är fullt med idéer och jag vill hitta nya spännande nyanser, former och färgmöten. Jag är i min egna värld. Det är skönt att kunna hitta dit. Det är frigörande. Men idag har jag fått tänka i andra banor. Jag har börjat lägga ner mer tid och tanke i en målning, jobbat med den tills den till och med att den blir övermålad. Vår lärare tyckte det är viktigt. På så sätt lär man sig när en målning blir så klar den kan bli. Sanningen är väl att en målning aldrig kan bli riktigt färdig. För vad är det som säger att en målning är färdig? Ingen kan egentligen veta. Man kan måla över och spara vissa delar av målningen. Så länge det finns skaparglädje så länge är tavlan en pågående arbete. Man ska inte vara rädd för att göra fel, inte vara rädd för att måla över och inte vara rädd för att måla för mycket på en tavla. Är man rädd så begränsar man sig och då kan man aldrig veta hur bra en tavla hade kunnat bli.
Jag antar att gäller övriga delar av livet också. Är man rädd begränsar man sig och kan aldrig uppnå riktig livskvalité. Det kämpar jag med varje dag. Med rädslor att jag ska skämma ut mig eller göra bort mig. Jag jobbar städigt med dessa känslor och de begränsar mig från att leva det liv jag vill. Ett friare liv. 
 
Text | |
#1 - - Maria:

Kul att måla, det är verkligen meditativt. Jag har perioder då jag målar en massa och sen går det lång tid då jag inte målar alls.

Svar: Ja det är härligt att ha flow när allt bara flyter på bra och man har massa idéer. Jag får också perioder då jag inte alls har någon inspiration.
Liss

Upp