Svacka

 
 
 
Ångesten lämnar mig inte ifred. Nu har jag fått ett uppdrag. Det ställer till det för mig. Förstör det lugn och rutin jag har skapat mig i vardagen. Jag tål inte att rubbas ur denna form. Jag måste säga nej till så mycket som jag egentligen skulle vilja säga ja till. Mitt självförtroende sviker mig. Gömmer ansiktet i händerna. Andan i halsen. Varför ska det behöva vara så? Jag klara inte av deadlines. Stressen blir outhärdlig och jag har inte ens börjat med projektet. Hur ska jag kunna fungera i arbetslivet när jag inte kan fungera i vardagen? Jag blir så trött på mig själv. Ånej. Det kommer inte sluta bra. 
 
 
Musik, Text | | Kommentera |

Söndag

 
 
Dagen på jobbet har gått bra. Vi var fler än vi brukar vara. Trodde att det skulle bli tvärtom. Istället blev det väldigt lugnt. Alltså gick jag och oroade mig helt i "onödan". Det visar sig att det är så i de flesta fallen. Men jag kommer göra samma sak igen för att det är så jag förbereder mig inför situationer. Dessutom är det bra att förvänta sig det värsta för då kan det bara bli bättre. Sådana är mina tankegångar. 
 
Nu skiner solen och det är en vacker höstdag. Jag ska försöka njuta av det och inte fundera så mycket över morgondagen. Men det kan inte hjälpas. Det är bara sån jag är. 
 
Text | | Kommentera |

Jobbet

 
Jag försöker hålla tankarna positiva om imorgon. Jag ska jobba för första gången på ett tag nu. Två veckor tror jag. Katastroftankarna bombaderar mig. Ger mig ångest. Min mamma kom förbi med sushi och vi pratade lite om det. Känns skönt att jag kan prata med henne. Jag berättade om mina säkerhetsbeteenden som jag inte blir av med. Om hur jag förlitar mig på medicinen för att allt ska gå bra. Det är inte hållbart. Jag måste bli trygg och säker i mig själv för att jag ska kunna klara mig i det långa loppet. Det kommer gå bra det kommer gå bra det kommer gå bra det kommer gå bra....
 
Musik, Text | | Kommentera |
Upp