Beteende

 
20 min innan jag måste gå till bussen. Tänkte skriva någonting litet. Om något hittar ut i fingertopparna. Det visar sig. Jag tar nu 25mg Lergigan varje morgon. Det har blivit en vana. Dels för att klara av bussresan men det sitter i under dagen också så jag klarar mig bra utan ångest. Det som krävs nu är lite mod från min sida. Att jag slappnar av och deltar i konversationer. Ångesten kommer jag klara mig utan. Men det är som att mitt system bara stänger av. Är så van vid att alltid behöva hantera ångesten att jag har skapat ett säkerhetsbeteende. Ett säkerhetsbeteende som gör det lättare för mig att umgås, men som jag egentligen inte behöver längre. Jag måste lära om mig själv. Bygga upp något nytt. Men det är inte så lätt när man levt med ångest hela livet. Jag vet inte om det går att förstå. Men det är så jag känner.
 
Text | |
Upp