Förklaring

 
 
Jag berättade om säkerhetsbeteenden tidigare idag. Jag tänkte berätta vilka de är för mig. Alltså vad jag har för strategier för att hantera ångesten. Först och främst blir jag tyst. På det viset behöver jag inte säga någonting dumt som jag kommer ångra senare. Men om jag pratar så ställer jag motfrågor för att fokus inte ska hamna på mig. Ibland undviker jag situationerna helt och hållet. Sedan undiviker jag ögonkontakt för att slippa bli indragen i diskussionen. Jag klär mig i svarta kläder för att undvika att svettfläckar skulle synas. Jag upprepar meningar i huvudet som jag ska säga så att jag inte säger något dumt. Sedan är tankarna väldigt aktiva och jag tänker saker som att "Nu kommer jag skämma ut mig" och "De kommer tycka att jag är dum". Det gör att jag inte kan slappna av och vara med i samtalet. Jag tänker på så mycket annat som kan gå fel så då kan jag inte helt enkelt inte vara med. Jag fokuserar för mycket på mig själv. Nu har jag fått ett till säkerhetsbeteende också; att ta min medicin. Där har ni en liten förklaring.
 
 Lite rolig grej som hände idag under skulptur krokin, jag satt och pillade med någonting och kände mig helt oinspirerad och stillastående. Så kommer läraren fram och säger "Oj här händer det grejer!" Inte på ett ironiskt sätt utan helt genuint menade hon att jag hittat en intressant vridning i kroppen och former som var helt rätta. Jag blev glatt överraskad och fick lite självförtroende. Visst jag märker att jag gör små framsteg men att det fortfarande är ganska svårt att se.
 
Text | |
Upp