Mumlar

 
Dåliga minnen hemsöker mig. Jag fäktas som en tok. Andas i tredje andningen. Gömmer mig i händerna. De dyker upp som spöken i ögonvrån. Klibbar sig fast. Envisa som de är. Stänger in mig. Tar ett piller. Tar ett till piller. Hamnar på mattan, går fram och tillbaka och mumlar tröstande ord. Katten ropar. Vill ut. Känner av ångesten. Vill inte vara kvar. Lägger mig i sängen. Fosterställning. Mumlar de tröstande orden. Gömmer undan mina teckningar. Nästa gång jag får ett flow får nya teckningar ta plats. Jag längtar dit. Nu är allt elände. Spegelbilden är så ful. Så jobbig att behöva möta varje morgon. Borde sätta för den. Det är mycket jag borde. Det tynger mig. En dag till för läkande. Så fel det kan bli. Måste tillbaka till rutinen. Ensam med mig själv skapar bara misär. 
 
Text | |
Upp