Lugnt

 
Det lugnt här. Jag är tillfreds med mig själv igen. Det svänger lite i humöret men idag har det varit lugnt. Jag jobbar hela midsommarhelgen så som jag ville. Så det blev ett kvälsspass idag. Innan blev det lite midsommarlunch hemma och det gick okej. Bara lite ångest. Vi var ett litet gäng. Jag sa inte så mycket så det blir inte så mycket att älta om i framtiden som tur är.
 
Målar lite om dagarna också, känner mig lite nervös inför hösten. Inför att träffa nya människor. Prestationsångest kommer jag få det är bara till att förbereda sig för det. Jag hoppas att det är en liten klass. Klarar inte av för mycket människor. Visst har min sociala ångest minskat, tack vare att jag inte utsätter mig för jobbiga situationer. Men så fort det blir utmaningar så kommer den växa igen. Jag bara vet det. Så har det alltid varit förrut...
 
En sak jag börjar inse nu är att jag inte kommer kunna träffa min läkare igen. Inte ens för att prata om medicinering. Allt sådant sker över telefon med sjuksköterska och sedan skriver någon random läkare bara ut ett recept på det jag vill ha. Det känns lite jobbigt. Det kändes så bra att få komma och prata med någon sisådär varannan månad. Men eftersom jag inte är sjukskriven längre är det slut med det. På ett sätt fick det mig att känna mig lite ensam. Men jag väntar fortfarande på en psykologtid för bedömning och "riktig" diagnostisering. Och jag har väntat länge nu mer än ett halvår. Kanske borde jag ta upp det med patientnämnden... wellwell
Tack för mig.
Text | | Kommentera |

Högtid

 
 
Jag går vidare med livet. Men så fort minsta lilla utmaning kommer ger jag mig. Faller handlöst. Undviker. Tappar bort mig själv och spelar skådespel. Blir det stakars lilla ensamma och ångestfyllda barnet igen. Hemma kan jag slappna av och vara mig själv. Med katterna som sällskap känner jag mig inte ensam. Men snart kommer det gäster. Det blir midsommar och man ska vara lycklig på riktigt. Inte tillåta rösterna i huvudet få bestämma längre. Jag försöker vara så normal som möjligt så att hela min kropp börjar värka av all mental stress. Det tär på mig och jag vill bara sova. Sova bort tiden. Samtalen kommer sparas hos mig och analyseras och omvandlas till ren skär ångest. Jag vill inte. Jag vill helst bara jobba så att jag slipper denna högtid.
Text | | Kommentera |

Kcal

 
 
 
Nej det blev ingen sömn i natt. Vet inte om det är så att jag börjar bli hypomanisk. Jag ville sova och var trött men det gick inte. Jag rör mig om dagarna och tröttar ut kroppen så jag borde vara trött.
Längtade så efter frukosten. Gick upp när mamma och pappa gick upp för att äta. Åt fil och flingor och en macka. Så gott. Har varit hungrig hela natten så det mättade gott. Jag ska ut och springa lite senare så jag tränar bort kalorierna. 
Jo jag räknar kalorier. Har gjort det ett tag. Vill inte skriva hur lite jag äter varje dag men det är ligger långt under rekomenderat intag som ligger på ca 2500 kcal per dag. Jag stirrar mig blind på kaloritabeller. Jag gillar att ha kontrollen över maten och räkna ut hur mycket kalorier jag gör av med varje dag. Jag vet det är lite sjukt beteende men jag gör det bara tills jag når min önskevikt. Sen slutar jag. Och den vikten som jag vill ha är inte undervikt utan fortfarande normalvikt. Jag håller mig inom BMI normalvikt. Det försvarar mitt beteende tycker jag.
 
Text | | Kommentera |
Upp