I huvudet

 
 
Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö Jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö jag vill bara dö...
 
Kan inte sova. Mår skit. Skäms över mig själv. Vill bara dö. Det ältas i mitt huvud.  Får inte tyst på det. Hoppas på en fin morgondag. 
Text | | Kommentera |

Ensam

 
 
Det är bara flum i mitt huvud just nu. Kanske är det för att jag är nervös inför skolstarten. Jag tror det. Det är två veckor snart. Jag blir illamående och skakig i kroppen när jag tänker på det. Jag är 26 år. Jag borde klara detta galant, har klarat av att träffa nya människor tidigare utan problem. Jag borde se fram emot detta och vara glad. Jag är så trött på mig själv och på hur jag är. Varför ska jag vara på det här viset? Är så less...
 
Jag har tittat mycket på netflix de senaste dagarna. Inget som jag direkt vill rekomendera. Målat har jag också gjort. Tre målningar har jag hunnit med. Jag börjar trivas riktigt bra i min lägenhet och jag trivs med ensamheten. 
 
Text | | Kommentera |

Absurdum

 
 
Ord som inte hör ihop. Allt är osorterat i mitt huvud. Orden bara strömmar runt och ut och åt alla håll. Kan inte forma enkla meningar. Kan inte uttrycka vad jag vill. Bara i färg och form. Målningar tar form. Målas över och över igen. Ändras och ändras igen. Drömmer drömmar hur det ska arta sig. Hela min själ finns bakom verket. Ibland tar det stop. Tomt. Öde. Då kommer tårarna. Jag gör som alltid. Låter det komma. Att hålla inne det tunga, svåra och oförklarliga har aldrig gjort mig gott. Tillslut är jag tillbaka där jag startade. Bygger upp allt på nytt. En ny melodi och bild börjar ta form. Jag försöker bjuda in människor i mitt liv. Gör normala saker. Binder ihop cirkeln. Sätter plåster på såren. Musiken får fylla tystnaden. Lever normalt. Orden hamnar på rätt plats. Jag blir förstådd. Skriver ner allt som det låter i mitt huvud. 
Men blicken blir suddig och allt snurrar. Förvirrar migsjälv in i absurdum. Osäker på benen och vet ej vart jag hamnar. Det kan på ett sätt bli helt rätt eller helt fel. Men blir det fel landar jag på en välbekant plats. På ruta ett. Det är bara att börja om. Det kan jag nu. Jag är välbekant med konceptet.  Hittar ut en dag då jag är redo...
 
Text | | Kommentera |
Upp