Onsdag

 
Jag försöker göra min terapiuppgift. Den visar sig vara väldigt svår. Jag har svårt för att motbevisa min tanke. I mitt huvud stämmer min negativa automatiska tanke till 100%. Jag har jättesvårt att komma på varför den inte stämmer. Måste läsa igenom stategierna. Någonting måste jag väl hitta på. Annars får jag be psykologen om hjälp.
 
I skolan har våran lärare en idé om att vi ska diskutera om någonting vi skapat i lera i en liten grupp med 4 pers. Man ska berätta om sitt föremål och om processen och sen får dom andra i gruppen ställa frågor och kommentera. Dom flesta i klassen har nu gjort det och alla tycker det har varit bra och utvecklande. Jag kan ju tänka att det hade varit bra men det är också väldigt jobbigt. Det jobbiga överväger. Jag vet inte vad jag ska säga om mitt föremål, jag kommer inte säga någonting bra och tankeväckande om dom andras heller. Jag vet att det är mina negativa automatiska tankar som spökar men jag vill inte riskera att jag skämmer ut mig fullständigt.
 
Läraren frågade idag om jag skulle vara intresserad. Vi stod lite avskilt och jag sa att jag är nog lite för feg för att göra det. Jag sa att jag inte vet vad jag ska ta för föremål och jag tycker det verkar läskigt. Hon sa att det är därför vi har små grupper. Jag sa att jag skulle tänka på det men att jag inte kände för det just nu. Det är ju ingenting obligatoriskt egentligen. Men nu funderar jag på att inte gå till skolan imorgon för att undvika hela situationen. Så jag slipper säga igen att jag inte vill. Klasskamraterna är ju på mig också att jag ska göra det. Men jag vågar inte säga att jag är rädd. Det är ju så pinsamt. Klart att man ska klara av en sådan grej som att sitta i en liten grupp och prata. Men nej. Inte jag.
 
Upp