Förberedd

 
 
Jag har tänkt om. Jag ångrar att jag sa att jag inte behöver träffa min kontaktperson. Jag skulle behöva det. Jag skulle behöva prata om min oro om ADD, om min oro inför skolstarten och att jag inte alltid förstår vad dom säger till mig men jag ignorerar dom för jag vill inte verka dum (vilket i sig är dumt). Men jag säger ändå att jag inte behöver ses för sanningen är den att det kommer ta så mycket tid från mig att förbereda mig. Jag känner att jag måste vara förberedd och ansvara för samtalet när det egentligen är vi båda som har lika mycket ansvar. Jag kommer gå runt och skriva upp vad jag ska säga och öva på att säga det. Flera gånger. Jag kommer inte kunna slappna av för än jag känner att det sitter. Att jag kan rabbla det utan och innan. Det tar så enormt mycket energi för mig att gå och oroa mig över det också. När min kontaktperson sa till mig i telefonen att "du skriver väl upp alla tankar du har så du inte glömmer" så spär det på den här idén jag har att jag måste vara förberedd. Är jag inte förberedd ja då blir det ångest. Jag hatar att inte vara förberedd det är en av mina strategier till att orka med och hantera ångesten. På måndag ska jag ringa henne igen. Hoppas att hon kan ses någon gång innan jag ska träffa psykologen. 
 
Text, Ångest | | Kommentera |
Upp