Terapi

 
 
Börjar bli räddare och räddare för terapin. Ju närmare det kommer desto jobbigare blir det. Kanske får jag börja innan skolstart. Min kontaktperson skulle höra sig för. Han sa det efter att jag berättat hur jag mår. Han sa att eftersom jag är så ung så är det bäst om jag får förtur. Det är bättre att bli botad tidigt innan det gått för lång så att man tex inte kan ta sig utanför lägenheten. Jag har varit där också. Så ångestladdad har jag varit en gång i tiden. Men jag tog mig ur det tillslut. Men den nivå av ångest jag har nu har jag alltid haft. Det är liksom som en del av mig.  Min personlighet. Jag tar mig inte ur den helt. Kanske går det inte att bota. Kanske är det såhär jag är. Jag är tråkig, dum och har inget att tillföra i diskussioner eller gruppsamtal. Jag kan inte hålla koncentrationen på grund av att jag är trög. Det är liksom inte min grej, eller det är inget jag är kapabel till och det kan väl få vara så. Ja, mina tankar går rundgångar runt terapin. Vill helst inte genomlida den. Vill helst leva i min bekvämlighetszon och undvika allt som har med ångest att göra.
 
Diagnos, Text, Ångest | | Kommentera |
Upp