Samtal

 
 
Jag ska ha samtal med min kontaktpersoner snart. Nervös. Här är lite saker jag ska ta upp: 
 
- Jag ska ta upp det faktum att jag skolångest. Att jag kom in ett andra år och är rädd. Det är inte bara fredagspresentationen som gör mig nervös utan det är ju lunchrast, fikarast, alla diskussioner och gruppsamtal. Jag blir helt ställd och kan inte få ut ett ord. Det bara låser sig för mig och blir helt tomt i huvudet. Jag vill vara med och prata men det går inte. Det är samma sak i min familj också. Med bara en person går det bra men annars blir det svårt. Jag ska försöka förklara detta för dom. Se om dom kan komma på några idéer på hur jag ska ta mig ur låsningen. Jag försöker intala mig själv att det är okej att vara tyst. Bara för att få mig själv att slappna av. Tänker att det kanske är lösningen. Jag vet inte.
 
- Jag ska prata om medicinen. Om Quetiapinet som jag har trappat ner. Hurvida jag ska fortsätta med det eller ta bort det. Jag känner inte att det ger mig någon trötthet längre. Jag vet inte om jag skrev det men jag testade att ta det vid kl 15 och märkte ingen skillnad. Så jag har därför testat att ta den på morgonen igen. Men nu senaste nätterna märker jag att mina tankar börjar spåra ur så nu har jag tagit en på kvällen igen. Den lugnar ner mig lite. Det är som att tankarna tar över och jag reagerar så kraftigt på dom. Om jag till exempel tänker på något skämmigt kan jag falla ihop i en hög på golvet, skrika rakt ut, börja slå mig själv i nån slags trans eller bara fäkta vilt omkring mig.
 
- Dom kommer fråga mig vad jag gör om dagarna. Då ska jag säga att jag målar, promenerar/joggar, lyssnar på musik, skriver och att jag tänker en hel del. Jag tänker på psykologtiden jag ska ha snart. Att jag går igenom episoder och barndom i mitt huvud. Dom kanske frågar mer om min barndom (vilket vi inte pratat mycket om eftersom jag sagt att jag inte kommer ihåg). 
 
- Jag ska försöka säga att jag inte vill att dom ska vara med på psykologmötet. Att det kommer bli jobbigt och det blir bara jobbigare om fler är med. Jag tror jag har koll på allt. Jag har skrivit upp allt. Gått igenom det i huvuudet ett antal gånger. Har förberett mig.
 
- Jag kan prata om att jag ska träffa mina vänner från malmö som kommer på besök. Och mina andra två vänner som är i stan. Dom kanske frågar hur bra kontakt vi har. Dom vet ju om att jag mått dåligt, dom var ju i samma stad som mig när jag mådde dåligt men då fick dom inte reda på något. Jag berättade om det efteråt. Jag ska berätta att vi ska ut på lördagen och jag funderar på att dricka alkohol för att bli mer avslappnad. Men då finns dels risken att jag säger något dum och skämmer ut mig. Eller att medicinen inte fungerar. Jag vet inte om jag ska nämna något om det. Dom kommer förmodligen säga att jag inte ska dricka.
 
Jag har tagit tid på mig själv när jag pratat om dom här grejerna och det tog ca 30 min. Det bör duga. Dom kommer ställa frågor. Jag tror samtalet kommer gå okej. Jag har allt under kontroll. Inte sett speciellt sunt beteende... Önskar jag kunde vara mer avslappnad för sådana här saker. 
Kanske ska säga det att jag jag spenderar på tok för mycket tid att gå igenom framtida samtal i huvudet och förbereder mig genom att prata med mig själv. Kanske nämna att det är en av
mina strategier att klara av ångesten. Jag måste vara förberedd.
 
Lista, Text | | Kommentera |
Upp